Cecilia Raldén
Allt började när jag önskade mig ”riktiga
färger” av mina föräldrar i födelsedagspresent till min 10-årsdag.
Jag hade länge tyckt om att rita men var frustrerad över att de kritor, tuschpennor och vattenfärger jag hade, inte gav mig ett resultat som jag var nöjd med. Det blev alltid ”randigt”. Jag minns att jag en kväll några veckor innan min födelsedag låg och inspekterade en tavla vid min sänglampa. Jag såg att konturerna i den var lätta att följa och tyckte att jag själv lätt kunde
rita lika bra. Men färgerna var jämnare och övergick i varandra i mycket mjukare toner och med fler nyanser. Det var ett tryck av en akvarellmålning, men det visste jag inte då.
Så den kvällen sa jag till mina föräldrar att jag önskade mig ”riktiga färger”. Jag visste inte ens vad jag önskade mig, bara att det fanns färger som var av bättre kvalitet.
Mina föräldrar slog på stort och köpte staffli, pannå, penslar, oljefärger och en bok om hur man målar med oljefärger. Jag blev väl ingen virtuos på oljefärger direkt, det tog mig många år innan jag lärde mig den tekniken. Men det gav mig en stark känsla av att de litade på min förmåga och det gav mig ett stort självförtroende att fortsätta utveckla mig i mitt skapande. Särskilt som jag förstod att det de köpt var dyra saker. Det var och är en viktig punkt för
min konstnärliga utveckling.
I unga år var det framför allt blyertstekniker som var min styrka, med tiden hittade jag in i akvarellteknikens värld. Under många år tecknade och målade jag speciellt till vänner, släktingar och bekanta vid deras födelsedagar eller andra bemärkelsedagar. I 20-års åldern skapade jag mig min egen signatur, då
jag inte ville skriva ut hela mitt namn, men heller inte lämna det osignerat. Nu när jag ser tillbaka på gamla alster kan jag tycka att de är ganska rudimentära. Men det som alltid har varit min drivkraft är själva skapandet. När jag är i min målning, skulptur, teckning eller liknande så är det bara där mina
tankar finns och jag uppnår ett slags flow som också fungerar som ett rensande av psyket. Framförallt på senare år med stress på jobbet och privat.
Jag kom däremot till en punkt där jag märkte att jag enbart målade till andra och aldrig för min egen skull, så jag slutade. Även om jag under min utbildning skapade en del alster i olika tekniker. När jag sedan träffade min sambo fick jag en nystart. Jag hade bara träffat hans mamma vid ett tillfälle, men hon fyllde 50 år och jag tyckte att jag åtminstone borde skicka ett kort.
Jag gjorde det och blev helt överväldigad av responsen. Både min sambo och hans familj var imponerande och hade så många fantastiska kommentarer om detta kort. Även om mina egna föräldrar och min släkt alltid varit stöttande, så hade jag
inte känt av det starka berömmet. Det var väl så att de visste vad jag kunde och inte var särskilt förvånade. Men min pojkvän blev både överraskad och imponerad.
Jag började om på nytt, läste på om olika tekniker och provade många olika hantverk. Akvarelltekniken var det jag åter fokuserade på, men efter några år började jag även lära mig om oljefärg och målade regelbundet på kurs under några år.
Jag tycker om att utmana mig själv och för några år sedan bestämde jag mig för att prova något nytt, keramik och oljepastell. Två tekniker som jag tidigare inte arbetat med i någon större utsträckning. Det var många lärdomar i början och med blandat resultat.
För några år sedan bestämde jag mig för att även försöka sälja min konst. Jag har haft några utställningar och sålt alster i mindre sammanhang. Sedan ett litet tag har jag startat egen firma för att enklare kunna nå ut med framför allt mina kort. Om du känner dig inspirerad av vad du ser, kontakta mig gärna.
Mitt skapande är ganska direkt och mitt uttryck beror mycket på teknik. Jag tycker om det föreställande och naturtrogna, men kan även ha ett enkelt och mer schematiskt uttryck.
Craft By Raldén 